HannaLangvik

efter förra inägget vill jag meddela att det nu känns bättre, helt okej faktiskt. ibland hjälper det faktiskt att bara öppna sig o berätta precis hur man känner. skönt. två av mina pass till den andre vikarien o en stor sten som föll från mitt hjärta. jag förstår om mina nära o kära bara tycker att jag gnäller, eftersom jag har vart jättemycket ledig den här sommaren. men det är ju faktiskt inte det det handlar om, jag hade gärna jobbat hur mycket som helst om jag bara hade trivts. men visst, gnällt har jag gjort. men vilka ska man annars gnälla för om inte sina nära o kära? i vilket fall, förlåt.

fast jag ska gnälla lite till..haha. men det plågar mej att gå om älsklingen såhär hela tiden. han är fortfarande inte hemma, o vem vet när han kommer...sista dagen innan öppningen imorrn o ALLT måste bli klart i butiken. min duktiga pojke som organiserar allt så bra, längtar till jag får åka dit o se den. o jag älskar att se honom så lycklig o exalterad över jobbet, det har jag inte sett nån gång sen vi blev tillsammans egentligen. heja honom. men iaf, imorrn ska jag ju jobba ett dygn igen o jag får ju aldrig se honom!! :(
på lördag kväll efter hans jobb ska vi iaf nog sticka ner till mölleplatsen, sätta oss på en filt nånstans o lyssna på lasse winnerbäck. känns som man lika gärna kan göra det som att betala 700 pengar för att komma nära.
o på måndag, är vi faktiskt lediga båda två, tillsammans! heaven!

ska jäsa lite efter min sushi nu, o fortsätta längta till jag får ge honom en stor puss. hoppas det blir snart!
hej hopp